Befriande

...lite matchat.

Heja Liten!

Till Anonym

Jag har inte hört mer från dig och hoppas det innebär att du och din make har rett ut alla trassligheter.

Ändå är jag fundersam över mycket och undrar bland annat hur du hittade just mig då mitt namn inte är kopplat till min blogg, och varför din man säger att han varit hos mig..?

Hör gärna av dig. Vem vet, kanske kan det vara till hjälp, även för dig...

Fredag

Du, feta förälder, som skjutsar din lika feta glassätande fyraåring i vagn, hur rättfärdigar du för dig själv att du ger ditt barn ruttna grundförutsättningar både vad gäller vanor, kost och motion? Hur väl du än menar med att mata din avkomma med socker och fett så är du naiv och dum. Dum. Dumdumdum.

...och du som sitter på tuben och låter din lilla son titta på youtubeklipp med Michael Jackson-musik på fanimig högre volym än jag har på tv:n i mitt eget hem, dig vill jag slå på käften.

Ja. Det är fredag och semestern är slut och jag är vansinnestrött.

Likväl...folk är så djävla dumma.

Äcklad

Jag har ett tic.

Jag KAN inte låta bli att dra efter andan och känna efter med luksinnet när jag misstänker att något luktar riktigt illa.

När en kissgubbe stiger på tuben och sätter sig nära får jag således näsan fylld av "snuskig urinoar" och får lov att anstränga mig för att inte kväljningarna ska övergå i något värre.

Så djävla dumt.

När Tehataren...

..uppenbarligen vill tillbringa natten på soffan:
"tantskallra"

posted from Bloggeroid

Idag

..är en särskilt bra dag.

Lever på den ett tag då ra'

Förra veckan vab:ade jag med Liten. Idag undrade en kund var jag varit. När jag svarade sanningsenligt fick jag höra:

K: "Barn? Har DU barn?"

GF: "Ja, två stycken. Fem och tre år gamla."

K: "Men du är ju så ung? Du ser ut som en tonåring...!"

GF: "Jag är trettioett..."

K: "...som en tonåring!"

Jag vill inte vara rädd

Det finns så mycket där ute som jag fruktar. Jag är så liten och rädd, ångesten stor och stark. Jag är rädd för att hävda mig, jag har ju inte rätt att säga vad jag tycker och känner, det skulle ju kunna innebära obehag för någon annan. I stället väljer jag att låta ångesten ta över. I det tillståndet kan jag inte se att det är ett dåligt alternativ. Kan inte se att det kommer att innebära bra mycket mer obehag än vad min sanning skulle ha gjort.

Alltid samma. Först rädsla. Tankar som dras runt och förstärker det jag tror, inbillar mig, eller tycker. Efter Hundra varv i mitt huvud är det ett oöverstigligt problem, som naturligtvis på något sätt endast kan vara mitt problem, mitt fel och även mitt ansvar. Även om det på ett mycket konkret sätt kan tyckas vara någon annans fel, något som en medmänniska kanske gjort eller sagt till mig, så blir det mitt fel. Det är klart att det är mitt fel, det är ju jag som tolkar handlingen, eller uttalandet och jag som reagerat.

Jag ser så tydligt mina dåliga mönster. Nu gäller det bara att faktiskt ta itu med dem. Nästa gång jag tänker en sådan tanke ska jag kasta mig ut från tian. Det värsta som kan hända är att jag landar snett, ett magplask. Å vad faan är ett magplask i jämförelse med timmar av ångest?

det lilla

Lycka kan vara kvällsmacka i köket med de finaste små och Spotify "Top Gun Deluxe Edition".

Den jag älskar

...gör smurftårta till sin femårings födelsedag.

Mår bra?

För ett år sedan hade jag knappt några teckningar eller andra barn"utsmyckningar" på kylskåpet. Det var ett tecken på mitt kontrollbehov, mitt behov av ordning och reda för att kunna fungera.

Detta är mitt kylskåp idag...