jag blir så sne

Såhär, go vänner...

Min Liten började inskolning på förskolan i förra veckan. Jag är lugn som en filbunke, inte det minsta orolig, det kommer bli så djävla bra. Liten har ju hängt på "dagis" sen dan efter födelsedan, varje vardag, morgon å eftermiddag. Hon känner personalen, hon har sin syster som trygghet och dessutom, inte minst, bästisen. Bästisen som är inskolad sen ett tag tillbaka, trygg å glad, givmild med kramar. Hon längtar dit, vill träffa honom, och hans trygghet kommer underlätta för henne..

Men...va faan e det för fel på folk?

Min oäkta hälft å jag har delat föräldraledigheten rakt av, ett år var. Jag var ledig först å således är det han som är hemma nu. Nån månad innan Litens förskoledebut började folk (återigen...FOLK), ja, mina kollegor å personalen på förskolan fråga mig, lite sådär kamratligt "Är det du som tar inskolningen, eller?"

Enligt vilken logik skulle mina barns far avsluta sin föräldraledighet medan jag i en till två veckors tid återigen blev föräldraledig för att skola in vår dotter på förskolan? Jag FATTAR inte! Skulle jag vara bättre lämpad att ge mitt barn trygghet i en ny miljö än den förälder hon faktiskt tillbringat mest tid med under sitt medvetna år?

Folk e så djävla dumma. Å jag blir riktigt sne.

Ni na ni na ni nana...

posted from Bloggeroid

Stors sång

"För jag kan inte göra nånting, för jag dör idag. Jag kommer dö-hö-hö om det inte händer nånting nuuu.." (Stor, 4, sjunger)

Håkan Hellström, släng dig I väggen!

Helg och ledig

Fredag kväll efter jobb å middag:
bakade två tårtor (många moment, Stor deltog) och en sats småkakor.

Lördag: Bakade ytterligare småkakor (med barn delaktiga). Ute I pulkabacken. Släktkalas.

Söndag: Storkok av gryta (minst
två middagar). Ute I pulkabacken. Bakade 8 limpor. Lagade soppa till middag. Badade å tvättade hår på två barn som avskyr att få vatten I ansiktet (panik).

Måndag: "Du ser trött ut".

No shit? Jag behöver helg...

Åkeej?

Sitter ute. Väntar buss. Kallt å djävligt. Har senaste 10 min lyssnat på två nyblivna tonåringar (?) av honkön sjungandes Septemberversionen av Mikrofonkåt. Jo, jag sa, de senaste 10 min har jag lyssnat på "babadibabadabababada(mkt luddigt)...ja jag rimmar på från..."

Tack. Så. Djävla. Mycket. Nu vet jag vad jag ofrivilligt kommer att nynna resten av kvällen.

3 i rad?

Proppen släppte visst.

Har fanimig skaffat skinn på näsan, kurage, råg i ryggen å en hel (relativt liten) påse med djävlar anamma. Glitterflickan har blivit stor, vuxen, mognat och vuxit en halvmeter på kuppen. Hon har tagit ansvar, stått på sig, ja, till och mer stått upp för sig själv.

Jag har sagt ifrån till henne, Kollegan, två gånger under denna vecka. I morgon är det fredag, så vem vet, kanske blir det nytt världsrekord?

Folk, igen. Udda typer.

Ni har alla stött på dem. De där udda typerna. De där udda typerna som söker kontakt. Jag aktar mig för såna. Jag orkar inte sitta och humma instämmande å låtsas att jag bryr mig. Jag ids faktiskt verkligen inte...

Därför är det inte jag, utan min
"granne" som nu diskuterar vädret å istider med skäggig man på bussen.

Fast en gång gick jag på det. Å fick italiensk äldre man med hund, som pussade obehagligt på kind och proklamerade sin kärlek, efter mig. Nu tar jag omvägar. Å aktar mig för udda typer.