reda ut?

Skulle vilja bli sams med kvällen. Vill må bra i dess sällskap. Vi skulle behöva prata ut, ordentligt. Verkligen nysta upp alla konflikter, alla bråk, sudda ut allt elakt vi sagt till varandra under en längre tid nu. Vill kunna vara avslappnad i dess närvaro. Vill inte vara rädd för mörkret. Avskyr att vara osams.

Inte ens nattlampa och extra kramkudde hjälper när jag känner så här.

mönster, vanor, fan och hans moster

Hur gör man då? Hur bryter man de där, sedan länge, invanda möstren? De där tankarna som går på repeat trots att alla omständigheter är andra, annorlunda, förändrade. Hur gör man?

Klump i magen, is istället för hjärta och luften vill inte riktigt ända ner i lungorna. Isklumpen pumpar för fort, som om den sjunger på sista versen, redo att splittras som ett duralexglas.

Jag vill inte ha detta. Jag vill ta mig själv tillbaka till verkligheten. Vill stänga av alla onödiga funktioner som ändå bara stör. Förstör. Men jag vet inte ens var jag ska börja leta efter avstängningsknappen. Hittar inte ens ljudlös- eller flightmodeläget.

Fan. Igen.

Smidigt

Bokade in viktig grej utan att ha koll. Olikt mig. Viktig grej på jobbet var tydligen inbokad samma datum. Och...ja. Jag borde vetat. Borde dubbelkollat. Borde kollat över huvud taget.

Det höll på att skita sig med besked. Meeeeen...ett litet mail till chefen, som alltid per telefon och irl, instinktivt utan att nånsin reflektera, svarar "nej" och...*ta daaaa* ...semester!

Jag är mästaten på att manipulera. Borde kanske inte skryta..?

Men i alla fall:
Lite nöjd.

konstigt

Jag hade en gång så mycket att säga. Många var tankarana, irritationsmomenten och, inte minst, idioterna. Kärringen slutade, jag lämnade mitt gamla liv och började må bättre, fann lite lycka i tillvaron, fann kärlek. Det var inte så dumt.

Det senaste åren har jag gråtit, säkerligen fyllt ett eller annat badkar. Ångesten har slagit sina klor kring allt som är mitt jag. Allt som jag trodde var jag. Jag är inte samma person idag. Jag har lärt mig många läxor. Å fan ska veta att jag lärt mig dem den hårda vägen, inga gratispoäng nånstans.

Livet ljusnar, allt har en ände. Även det mörkaste mörkret kan lätta och släppa in ljus. De små fina mår bra, jag mår bra. Jag är en bättre människa idag.

Jag har många anledningar att vara lycklig, på många plan är jag det. R i k t i g t lycklig. Om nu bara alla rädslor kunde ge med sig. Betar av dem. En efter en. Slår ihjäl dem. Vissa överlever trots att jag slår hårt och har hjälp. I bland är inte fyra händer tillräckligt. Men det är dubbelt så många som två. Och jag har tid.

Glitterflickan vs. Rädslorna. Det är en match JAG tänker vinna.

Jag är redan vaken, tack. Själv????

Reumatism?

Ont i fingerleder, värst i tumme å pekfinger på vänster hand. Idag, ont även i ena fotleden. Är det såhär att bli gammal så ska jag be om att få slippa.

Helvetet på jorden?

Nu måste jag få ventilera...

Har just genomfört en liten tur till Ikea, detta nazistnäste strax utanför stan. Nu var det inte om just detta med Kamprads hjärndödhet detta skulle handla. Nä. Bara ett allmänt " vad faaaaan är det med Ikea?" Vad är det med stället som suger all livskraft ur en? Å varför är det som med barnafödande, att man glömmer bort hur överdjävligt det är, så fort det är över?

Denna gång var jag där själv. Inget gnälligt sällskap, varken barn eller vuxengnäll har jag att skylla på. Inte var jag där särskilt länge heller. Det är vardag, mitt på dan. Inte söndag efter lön. Fikade gjorde jag. Läste bok. Tog det lugnt.

VARFÖR MÅR JAG DÅ SÅ HÄÄÄÄÄÄR?

Huvudet bultar, jag känner mig avskärmad från omvärlden och dessutom mår jag lite illa. Trött som fan.

Ikea, vad har ni i tilluften? Jag är säker på att jag är nåt stort på spåren.

Varför...

...görs inte sånt här nuförtiden?

Suck.

Hoppsan...

Råkade visst, som den skurk jag är, stjäla någons tvättid i tvättstugan i dag. Denna någon visade sig vara en söt liten rysspojke som fick tusen ursäkter och var imponerande cool och rar. Nästan lite synd att man inte är singel. Tror han bor rakt ovanför. Hade kunnat bli en sån där "närdufåroväntatbesök"grej.

Nån sen kväll kanske..?

Hm...

Nu måste jag nog hämta tvätten.

Rosa och genusångest

Med mig är det så att jag känner mig lite som en rebell när Liten väljer "jåsa" galonisar och jag inte ens försöker övertala henne att någon annan färg (vilkensomheeeeeelst) skulle vara bättre.