Lördagsmatiné

"Vår barn hade dött, det dog i den förskräckligt kalla vinternatten, vi hade lagt en sjal över ansiktet så vi såg inte när den dog. Sen var han död."

Ja, bättre än prinsessleken jag tvingades genomlida i morse, i alla fall.

Skärpning!

"Mamma, mamma, mamma...ja-ja-ja-ja-ja' vill inte du ha tefonen nä' ja' gynga...."

Fri

Det finns en scen i en film jag sett fler gånger än jag törs erkänna. Törs inte ens nämna filmen vid namn. I just den scenen uttrycker tonårsflickan/den knoppande unga kvinnan sin glädje över besvarad kärlek. På ett, låt oss säga, lätt hysteriskt sätt, skriker hon ut "FREE!"... Just nu är jag hon. Det är över nu. Kärringen är väck.

Ikväll är risken stor att det verkligen blir nakendans. Vin å GT...å så bara...glädje!

Storsint?

Fin-kollegan ska i morgon inhandla nån typ av växtlighet från oss till Kärringen. Dialogen gick såhär:
GF "Det är väl självaste faan att man ska behöva köpa present bara för att man måste..."
F-k "Men...jag kan betala hela."
GF "Det handlar inte om pengarna utan om konceptet, jag känner mig tvungen, och om jag låter bli att ge nåt blir jag skurken..."
F-k "Jag ser det som att vi firar att vi slipper henne! Försök se det så du med."
GF "Ja, jag ser det så men skulle ändå föredra att slippa..."

Hon får nån djävla petunia eller nåt, det får det vara värt. Men jag är emot principen. Det är jag. Som fan.

Skatteverket, hallå?

Du är placerad i kö. Samtalen besvaras just nu av sjuttiioen handläggare. Du har för närvarande plats nummer..

ETT... *yeay!*


hundra... *meh..?*


sextionio i kön.


*SKJUT MIG!*

Hon slutar på torsdag...

Värmer upp, letar medryckande nakendansmusik och inventerar spriten.

-Gin
-Tonic
-Citron

CHECK!

Sova?

"Alarmet ringer om 5 timmar och 19 minuter"

Käften!

Bortom trötthet

Har inte sovit ordentligt på flera år. Graviditeterna var förskräckliga ur sömnsynpunkt. Jag sover dessutom på mage vilket går....låt oss säga...sådär när magen är full av barn. Nu har det varit två jobbiga år, Liten vaknar och mitt sömnmönster är rubbat. Kvällen blir mest ångest inför det kommande sänggåendet.

Idag funderade jag från kl 9 på om jag skulle gå hem från arbetet och försöka sova. Jag fungerar nämligen rätt uselt just nu. Glömmer, gråter, överreagerar eller reagerar inte alls, registrerar inte lixom. Känner mig inte som en tillgång på jobbet, precis.

Vid tvåsnåret idag, när jag verkligen tänkte "fuck it, nu drar jag hem till soffan" fick jag höra:

"Jag sa just till A att du ser så pigg och fräsch ut nuförtiden..! Du ser lixom gladare ut än du gjort på länge!!!"

Eh? Say WHAT? Vad är det för fel på folk?

Gick inte hem i förtid.

Offentligt

Nu såg jag dem just igen. De bor alltså här omkring. Hon och han. Hon som gör honom svettig med sin kärlek. De såg lika djävla förälskade ut nu på morgonen som sist.

En gång för länge, länge sen var det jag som satt där med någons tunga i min mun. En annan i min. En gång var det jag som äcklade gamla tanter på fik i stan så att semlan fastnade i lösgommen. Vi blev ombedda att gå. Generade gick vi.

Nu när jag ser dem blir jag inte äcklad. Jag ser deras kärlek. Den lyser upp min överdjävligt pissiga nattsvarta morgon. Ger mig minnen från en tid då mina tankar inte sträckte sig längre än till nästa kyss.

Just i kväll...

...är gränsen mellan medlidande och sympati samt hat hårfin.

Väljer den enkla vägen. Tar två ångestdämpande piller.

I morgon börjar eländet om. En ny dag. Fast, konstigare saker har hänt...kanske blir den bättre?

Bara mänsklig

Om jag inte aktivt saknar mina barn varje sekund av dygnet de veckor de är inte är hos mig, är jag En Dålig Mor.

Om jag inte nämner mina barn varje sekund av dygnet de veckor de inte är hos mig, är det tydligen fritt fram att ständigt fråga om jag inte saknar dem och på detta sätt diskret men ändå tydligt påtala att jag är En Dålig Mor.

Jag älskar mina barn. Saknar dem ofta. Utan tvekan. Gränslös kärlek. Men, ja, jag njuter även av vuxensamvaro utan barn. Av egentid. Jag njuter av att vara en egen individ. Skäms inte för att säga det. Och det gör mig fan inte till en dålig mor. Det gör mig mänsklig.

Kärleksförklaring

Sånt man hör som får en att tro på kärleken:

"Det är svettigt att älska dig!"

Jag tyckte det lät riktigt rart.

Nakendans i Glitterlyan

Förresten... Har i allt flytt-, separations- och bråkkaos glömt att tala om:

HON SLUTAR NU PÅ TORSDAG!!!
1, 2, 3, 4 dagar kvar.

På torsdag kväll är det partyparty hos mig. JAJAMÄNSAN! Ska ha minst en GT å sen naken dansa galen glädjedans... Välkommen!

Jag tycker om

...gamla grejer!

Fröken söt och jag

Detta är då fan ingen modeblogg, mode är inget jag ens egentligen försöker följa. Är nog hopplöst efter och ute, eller om man så vill...kör mitt eget race. Min stil.

Den är varierad, stilen, men en viss förkärlek för 50-tal kan ändå skönjas. På "Fröken söt" fann jag den. DEN. Klänningen...och...den var gratis! En present. Min välgörare är värd tusen och åter tusen tack. Jag blir fin i sommar. Fin och oförskämt bortskämd.

Va faan?

Hörde just ett intelligent resonemang två tonårsbrudar emellan. På tuben. Kl 22 en fredagskväll. Då finns det kanske hopp ändå?

Lärare

På picknick i parken, i samspråk på perrongen eller VARSOMHELST! Vad är det som gör att jag genast identifierar dem? Fotriktighet? Präktighet? Stil eller bristen på densamma?

Aldrig slår det fel, banne mej!

Den som sa

...att det skulle vara lätt hade uppenbarligen ingen som helst verklighetsförankring.

Å andra sidan var det vid närmare eftertanke fan ingen som sa't...

Livet kan vara ljusaste ljust och snabbare än du trodde var möjligt övergå i det mörkaste kompakta mörker.

Släpper. Andas. Andas och tar sats.

Djävlariminlåda, behöver en kram.

En räddande ängel försåg mig

....med piller.

Borde veta bättre

Alkohol av flera olika slag i lite för riklig mängd och alldeles för lite sömn. På en vardag.

Sonar min dumhet och lider i tystnad. Suck.

...å stön.

Dumhet, del MXV..(typ)

Du, mamma till 4-årig dotter, som inledde vår kontakt med en komplimang angående den klänning jag idag valt att bära och nästa andetag beklagade dig över att din dotter är "så svår med kläder och tycker det är viktigt att vara fin"... VAD FAN TÄNKER DU MED?

Pucko.

Men snälla, rara?

Nej. Inte ok.

Vänner

Ska jag känna skuld över att de vänner jag lärde känna genom exet för tolv, åtta, fem år sedan räknar sig som mina vänner likväl som hans? Det blir uppochner hur jag än gör.

Frustrerad.



Vänner

Vill kärlek

Pirret, glädjen, lyckan, leendet som aldrig vill dö. Värmen, närheten, samhörigheten, ett vi. Beröringen, ömheten, det vilda och otyglade. Uppfylldheten och all förundran. Beundran.

Vill ha.

Borrhammare

Har alltid sett mig som en självständig, kompetent kvinna. Dessutom en genusmedveten sådan. Men nånstans på vägen blev det enklare att lämna över, att låta nån annan ta hand om borrande, skruvande, mätande, måleri och spackling, däckbyte, teknik, ja, ni vet... Till viss del beroende av lathet, ansåg nämligen att jag redan gjorde så mycket att det bara var skönt att lämna över ansvaret för de bitarna. De klassiskt "manliga" grejerna och fixet blev exets ansvar.

Nu har jag åter tagit kommandot, har gett mina små en anledning att faktiskt tro mig när jag säger att det inte bara är pappas hammare, borr, skruvdragare mm.
Visat att jag kan lika bra. För det kan jag. Kan så djävla mycket.

Känner mig stark.

Effektivitet

Utan barn hinner jag med så sjukt mycket. Det är helt sanslöst...

Är som en arbetsmaskin.