Lägger ner för ett tag

Har inget att säga.

Blogg kontra dagbok

Funderar över behovet att skriva till anonym mottagare om privata angelägenheter. Förstår att det kan kännas bra och som något nödvändigt att få häva ur sig om sådant som upprör och berör. Men när skrivandet bara rör till saker och ting då?  När känd avsändare skriver om kända individer för kända mottagare...är det fortfarande okej att då hävda att det är för "ens egen skull, ett sätt att få utlopp"? Jag känner mig inte säker på det.

Den som omskrivs borde ju rimligen få en chans att försvara sig när det som skrivs är subjektivt och kanske till och med osant och orättvist. För att något skall benämnas förtal antar jag att en person måste vara namngiven, men jag vet inte, har ingen juridik i bagaget. Vidare undrar jag om man kan anses vara namngiven om man tilldelats ett alias och avsändaren dessutom har klargjort för relationen mellan denne och den omskrivne? .

När bloggen beskriver andras förhavanden och inte längre ens egna, har det inte då gått lite för långt?  Är det inte dags att fundera över om det går att rättfärdiga att man hänger ut andra och baktalar dem med sitt eget behov av att få ventilera då?

Jag menar att det kanske vore bättre att helt enkelt ringa en vän.

Sorg

Är så förbannat arg och upprörd och framför allt ledsen ända in i själen över att mina små blir behandlade såhär av den som kallar sig deras far.

Livets svåra

Att ilska förekommer i en separation är varken ovanligt eller konstigt. Att ilskan gentemot exet gör att den ena föräldern väljer bort sina barn tillhör sånt jag helst skulle vilja slippa förklara för mina små. Snart måste jag nog göra det ändå. Förklara att deras gråt efter pappa är lönlös. Att han inte vill ha dem hos sig och att min påverkan i detta är obefintlig.

Jag kan inget göra och barnen gråter sig till sömns. "Jag vill ha min pappa" gråter min tvååring. "Shhh...jag vet att du vill ha din pappa. Men mamma är här....mamma är hos dig" är allt jag kan säga.

Sånt som skrämmer mig

Barnens egen allsång med Mamma Mu och Kråkan.

Jag vill inte gå. Jag är rädd. Deras onda blickar gör mig stum. Jag vill inte sjunga allsång, jag vill stanna hemma. Jag är 31 år gammal.

Nån man gillar och så de som ogillar

Att ömsesidig kärlek är en sällsynt gåva är nog nåt alla kan hålla med om. Kärlek kan vara enkel och okomplicerad likväl som den kan vara djävligt komplicerad och ångestfylld.

Ju fler personer som berörs och ska vara med och tycka till om kärleken desto mer komplicerad tenderar situationen kring den bli. Det säger sig självt.

Jag skulle önska att det kunde vara upp till de två som delar gåvan att tycka om den. Önska kostar ingenting.

Är det ok att jag föreställer mig själv i nån slags Terminator-Linda Hamilton-skepnad med en stor djävla multipickadoll (eldkastare/granatkastare/k-pist eller så...) stående i förgrunden, brinnande bilar skymtandes i fjärran, och en skock med får...förlåt...FOLK, menade jag..som i skräck väntar på jordens undergång.
.? Jag vill skjuta dem, få dem att hålla käft, visa mittenfingret och som en galning vråla "FUCK YOU! AND YOU, AND YOU...FUCK YOU ALL, YOU MOTHERFUCKERS!" (eller nåt snarlikt.)

Ja, jag vet inte riktigt...men just nu känns det som en skön tanke.

Snyggt..?

Skjut mig...

...den dag jag anger "mina barn" under kategorin "intressen".

Eller kanske ännu hellre "mina prinsessor"? *kräks*

Nej, tanten

...bänken på busshållplatsen är inte avsedd att vara avställningsyta till dina två jättekassar.

Just det!

Italien är för övrigt ett skitland.

Sista dagen av den veckolånga resan fick jag tag på vinbar som faktiskt serverade te.

Dubbelt så dyrt som cappuchino och totalt utan smak, som varmt vatten.

Vilken djävla skit.

Djur som djur?

Middagsförberedelser...

"Mamma...visst kallas det bara för kyckling fast egentligen är det gris!?!"

Lycka?

En ny kärlek och konstant medvetenhet om att sammanlagt tre vakna timmars samvaro på två veckor är förenad med fysisk smärta.

Hemma igen..

En vecka i Italien;

En bortslarvad resväska
Ett sammanbrott
En återbördad resväska
En förkylning
En heldag i sängen
En parmesan
En marknad
En fascinerande tågresa
En trasig flygplansantenn
En resväska med 10 kg övervikt (nya kollegans- bådar gott..?)

Snart hemma. Längtar.