Såhär, go vänner...
Min Liten började inskolning på förskolan i förra veckan. Jag är lugn som en filbunke, inte det minsta orolig, det kommer bli så djävla bra. Liten har ju hängt på "dagis" sen dan efter födelsedan, varje vardag, morgon å eftermiddag. Hon känner personalen, hon har sin syster som trygghet och dessutom, inte minst, bästisen. Bästisen som är inskolad sen ett tag tillbaka, trygg å glad, givmild med kramar. Hon längtar dit, vill träffa honom, och hans trygghet kommer underlätta för henne..
Men...va faan e det för fel på folk?
Min oäkta hälft å jag har delat föräldraledigheten rakt av, ett år var. Jag var ledig först å således är det han som är hemma nu. Nån månad innan Litens förskoledebut började folk (återigen...FOLK), ja, mina kollegor å personalen på förskolan fråga mig, lite sådär kamratligt "Är det du som tar inskolningen, eller?"
Enligt vilken logik skulle mina barns far avsluta sin föräldraledighet medan jag i en till två veckors tid återigen blev föräldraledig för att skola in vår dotter på förskolan? Jag FATTAR inte! Skulle jag vara bättre lämpad att ge mitt barn trygghet i en ny miljö än den förälder hon faktiskt tillbringat mest tid med under sitt medvetna år?
Folk e så djävla dumma. Å jag blir riktigt sne.
Word.
SvaraRaderaFolk e dumma. Axiom kallas det inom filosofi och matematik.
Ja varför i hela världen ska du ta inskolningen?
SvaraRaderaSå trött man blir på FOLK.
Te: Axiom. Ja, verkligen.
SvaraRadera30+: För att jag är kvinna och då av naturen bättre lämpad att ta hand om mina barn, såklart. För så är det.
Det mest intressanta är väl ändå att dessa kommentarer kommit från "folk" som faktiskt arbetar inom barnomsorgen och som enligt sitt uppdrag samt läroplanen skall ha medvetenhet om genusfrågor.
Suck.