Funderar över behovet att skriva till anonym mottagare om privata angelägenheter. Förstår att det kan kännas bra och som något nödvändigt att få häva ur sig om sådant som upprör och berör. Men när skrivandet bara rör till saker och ting då? När känd avsändare skriver om kända individer för kända mottagare...är det fortfarande okej att då hävda att det är för "ens egen skull, ett sätt att få utlopp"? Jag känner mig inte säker på det.
Den som omskrivs borde ju rimligen få en chans att försvara sig när det som skrivs är subjektivt och kanske till och med osant och orättvist. För att något skall benämnas förtal antar jag att en person måste vara namngiven, men jag vet inte, har ingen juridik i bagaget. Vidare undrar jag om man kan anses vara namngiven om man tilldelats ett alias och avsändaren dessutom har klargjort för relationen mellan denne och den omskrivne? .
När bloggen beskriver andras förhavanden och inte längre ens egna, har det inte då gått lite för långt? Är det inte dags att fundera över om det går att rättfärdiga att man hänger ut andra och baktalar dem med sitt eget behov av att få ventilera då?
Jag menar att det kanske vore bättre att helt enkelt ringa en vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar