Bara mänsklig

Om jag inte aktivt saknar mina barn varje sekund av dygnet de veckor de är inte är hos mig, är jag En Dålig Mor.

Om jag inte nämner mina barn varje sekund av dygnet de veckor de inte är hos mig, är det tydligen fritt fram att ständigt fråga om jag inte saknar dem och på detta sätt diskret men ändå tydligt påtala att jag är En Dålig Mor.

Jag älskar mina barn. Saknar dem ofta. Utan tvekan. Gränslös kärlek. Men, ja, jag njuter även av vuxensamvaro utan barn. Av egentid. Jag njuter av att vara en egen individ. Skäms inte för att säga det. Och det gör mig fan inte till en dålig mor. Det gör mig mänsklig.