Nu såg jag dem just igen. De bor alltså här omkring. Hon och han. Hon som gör honom svettig med sin kärlek. De såg lika djävla förälskade ut nu på morgonen som sist.
En gång för länge, länge sen var det jag som satt där med någons tunga i min mun. En annan i min. En gång var det jag som äcklade gamla tanter på fik i stan så att semlan fastnade i lösgommen. Vi blev ombedda att gå. Generade gick vi.
Nu när jag ser dem blir jag inte äcklad. Jag ser deras kärlek. Den lyser upp min överdjävligt pissiga nattsvarta morgon. Ger mig minnen från en tid då mina tankar inte sträckte sig längre än till nästa kyss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar