konflikträdd

...jag har en nära kollega som jag verkligen inte förstår mig på. Tror inte nån annan på arbetsplatsen gör det heller. Faktiskt. Hon har alltid kört sitt eget race, om man så säger, och så många popularitetspoäng har hon inte samlat på sig under åren (många, många år...suck!).

Min arbetssituation är sådan att jag är mycket beroende av mina två kollegor. Man kan till och med säga att utan dem skulle jag inte kunna utföra mitt jobb.Vi är sammanlänkade på så många sätt. Ja, eller rättare sagt, borde vara. För Kollegan med stort k gör inte vad hon ska. Vad arbetsbeskrivningen säger att hon ska. Vad hon måste för att det ska funka. Eller, funkar gör det väl...kanske? men hur tillfredsställande blir reslutatet?

Jag är en sån där Duktig Flicka. Som vill vara stolt över det jag gör, som vill se resultat, som vill att alla omkring mig ska må bra. Jag gör mycket för att min tillvaro ska vara så. T ex sliter jag och står i för att täcka upp för Kollegan. Jag vet att ni alla tänker; MEN SLUTA ATT TÄCKA UPP DÅ; PUCKO! Jag vet, och jag tänker så själv. Men det funkar inte. Inte på mitt jobb. Faktiskt.

Hon ska gå i pension till sommaren, och jag försöker bita ihop. Försöker stå ut. Le. Hitta trevliga samtalsämnen. Men kvinnan är ju inte riktigt riktigt funtad. Hon förstår verkligen inte vad som krävs för att utföra det arbete hon faktiskt lyfter lön för. Och inte heller är hon trevlig. Raka motsatsen, faktiskt.

Nu har det gått så långt att jag tar min tillflykt till toaletten. Där sitter jag och djupandas, innan jag återigen måste ut och möta mina "kunder". Jag sitter länge. Både för att jag bara inte orkar se männskan och lite i ren protest. Modigt va?

Jag fattar inte själv varför jag är så feg att jag inte ifrågasätter de val hon gör på arbetet. På nåt sätt låser det sig. Jag blir helt ställd när jag kommer in i rummet och hon sitter där, helt overksam, eller rättare sagt, helt omedveten om vad som behöver tas hand om runt i kring henne, "hennes jobb". Hon sitter just nu dagligen och nystar garn. NYSTAR GARN. Och har mage att svara den som faktiskt vågar fråga henne vad f**n hon sysslar med (inte ordagrannt!) att "det är som terapi". Alltså, hon är för dum för att förstå vad hon är avsedd att utföra på sin arbetsplats, för dum för att förstå att garnnystning är en syssla hon kan hålla på med hur mycket som helst på sin fritid, men även så dum att hon inte ens smusslar med det. Och bredvid står jag, som ett annat får, dum och konflikträdd som få.

Nej, i morgon är det jag som...

1. får ett psykbryt och skriker rakt ut i fikarummet
2. förvandlas till en krigare och ställer henne mot väggen, gärna med fula ord (måste fundera på vilka som passar in i sammanhanget)
3. låser in mig på toaletten och vägrar komma ut

Vilket verkar mest troligt?