06.17

Då, i mina tidiga tonår kunde jag komma på saker när jag gått å lagt mig. En typisk sådan sak kunde vara exempelvis att jag kände mig sugen på att äta yoghurt till frukost. En rätt vardaglig tanke, kan tyckas. Men om ni tror att det ens var lönt att somna innan jag stigit upp och antecknat denna frukostönskan så tror ni fel. Inte fan kunde jag ligga där å tänka på att jag nästa morgon skulle ha glömt bort att det var just yoghurt jag var sugen på, nej, självklart måste lapp skrivas. YOGHURT, FRUKOST! typ. Eller TVÄTTA HÅRET -BALSAM! Som om jag skulle glömma bort?!

På samma sätt var det omöjligt att ställa väckarklockan på något annat än jämnt klockslag. Så helvetes djävla besvärligt jag hade det. Min väckarklocka fick man med knappar stega uppåt, minut för minut. Råkade det eftersträvade 06.00 bli 06.01 så var jag tvungen att fortsätta varvet runt, 06.02, 06.03, 06.04... *trycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktryck*. ....06.59, 06.00 å 06.01..... faaaaaan.....  *trycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktrycktryck*. Det kunde bli ett par varv en vanlig kväll, vill jag medge. Kramp i fingrarna, men ordning å reda!

Nu, i dag ställer jag rätt ofta telefonens alarm på 06.17, liksom för att djävlas med mig själv.