I fredags var det dags för FREDAGSMÖTE. Planering och utvärdering av gångna och kommande veckans arbete. Sjuk-fin-kollegan kom för att vara med och stötta mig i kampen mot idiotin.
Jovars. De går riktigt bra att ha möte med Kärringen. Hon nickar, håller med, "aha"-ar om det mesta. Jag, som ansvarig för vår enhet, presenterade mina visioner, framhöll vikten av att inte stagnera, nu måste vi vidare. Vi kan inte släppa, låta tiden gå och se reslutaten dala. "Nej, visst!", "Absolut", "Jag håller med!" sa hon. Hon fick sig ett par kängor riktade mot sig, väl dolda och inlindade i generaliseringar. jag är så djävla feg. Hon höll med om att allt jag exemplifierade var åt fanders.
Men...som jag och fin-kollegan sen konstaterade. Inget har förändrats. Inget kommer att förändras. Det är bara att härda ut. Varje dag som passerar är en dag närmare pensionen. Jag ska fira med skumpa. Det kommer bli en fantastisk fest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar