Höll häromveckan på att offentliggöra bloggen för en av kollegorna.
Det började med att jag sådär i förbigående nämnde att jag bloggar. Vi diskuterade en stund och hon blev nyfiken, ville gärna läsa. Jag tvekade. Av förklarliga skäl. Funderade sen ändå på att ge henne adressen hit.
På rasten, precis efter det samtalet, satt hon tillsammans med ännu en kollega vid en gemensam dator på arbetsplatsen och utbrast plöstligt:
"Nu, Glitterflickan fick jag upp din blogg här!" (fast av förklarliga skäl sa hon inte just GF.)
Jag höll bokstavligen på att skita ner mig. Tusen tankar om hur idiotisk jag varit som ens använt datorn på jobbet för detta ändamål, om att ingen annan fick se namnet på bloggen för attt kunna söka sig hit senare, och framför allt hur faan det gått till, rusade genom mitt huvud som ett skenande godståg. Hur kunde min blogg plötsligt ploppa upp på dataskärmen? Svetten rann å jag har aldrig tidigare förflyttat mig så snabbt som jag då gjorde. Naturligtvis var det inte min blogg utan nån annan skitblogg om en massa blaj som nån lämnat öppen i ett fönster. Jag kunde andas ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar