Är hemma idag.
Dubbla alvedon och voltaren tog mig genom kvällen. Vaknade i morse å hade redan bestämt mig för att vara hemma-gick upp, gick runt. Kändes rätt ok. Ångest. Vara hemma när det känns rätt bra? Hemma, inte hemma? Hemma, inte hemma? Ringde i alla fall å sjukanmälde mig. Tre minuter senare satte jag mig ner vid frukostbordet. Aj som faan. Det gjorde inihelvete ont.
Att lära av detta:
Inte springa i snöiga nerförsbackar i skogen. Inte i backar nån annanstans heller, faktiskt.
Gå hem från jobbet när jag mår dåligt, inte kämpa på för nån annans skull. "Nån annan" uppskattar det ändå inte.
Inte försöka bedöma kroppskadas omfattning efter 8 timmars vila. Inte.
"Att lära av detta:"?
SvaraRaderaDu var ju inlärningsobenägen, eller till och med resistent.
Du kommer att göra om det!
varför har man ångest för att man är sjuk? som du säger "ngn annan" skiter ju i en!
SvaraRaderaHemma, inte hemma? Åå vad jag känner igen det där. Jag upplever det som ett typiskt kvinnligt fenomen. Vi har något behov av att vara "duktiga". Och vem fan tackar oss för det. Dessutom har alla andra glömt imorrn att du var sjuk igår, framförallt nästa vecka och du är precis lika duktig även då.
SvaraRaderaKrya!
Te: Ja, just det, glömde!
SvaraRaderaEm: Har ångest för att man inte har 41,5 graders feber å är helt däckad. Alltid jobbigt att känna "skulle kanske, kanske kunna jobba...om jag typ sitter på en stol å inte rör mig, kanske?" Ger ångest. Fast inte riktig, riktig ångest. Förstås.
Cammy: Duktiga Flickan, det ÄR ju jag! Ingen tackar oss. Nånsin. Bara för det; TACK CAMMY FÖR ATT DU KÄMPAR PÅ!