torsdag 6 januari 2011

lite sol?

Tänkte jag skulle dela med mig av lite sommar och semester.

I början av förra året fyllde vi båda 30 och vi bestämde att satsa våra hårt förvärvade slantar på en resa i stället för en massa dyra presenter till varandra, familjen behövde komma bort och (mamman) slappna av. Mannen skickades till lokala resebyrån för att sondera terrängen och kom hem med schysst förslag. Bokat å klart, alltså prel.bokat, aldrig nånsin skulle oäkta hälften våga boka utan glitterflickans godkännande! En inbetalning skulle göra resan vår. För runt 30 lax skulle vi få två veckor av sol, bad, och allt vad hotellvistelse innebär i avslappning. All inclusive. (Ja, ja...jag veeeeet. ) Det var faktiskt ett krav från vår sida. Med kinkig treåring och 14-månaders ville vi inte springa runt med plånbok å känna pengarna rinna melllan fingrarna i samma takt som Stor förkastade maten. Nej, bättre att betala allt på en gång, å sen äta å dricka av helvete på plats. Resonerade vi.

Till Grekland tror jag att det var vi skulle. När vi anlände till resebyrån med redan då trött Liten i släptåg, visade det sig att resebyråmuppen hade glömt kryssa i All Inclusive-rutan. Bokningen kunde ju naturligtvis göras om till en sådan, men när hon hasplade ur sig att priset då för två veckor skulle stiga med 20 000 kronor var det bara att börja om med katalogbläddrandet. Med Liten. Trött å grinig. Inte direkt ultimat läge.

Slutligen, med vissa hinder såsom...inga rum med balkong kvar...JA! Det tar vi. Vi sitter INNE på kvällarna medan barnen sover, i TVÅ veckor...DET gör vi!...hamnade vi i Tunisien. För samma pris (ca) som två veckor i Grekland fick vi nu två veckor All Inclusive i muslimska landet Tunisien. Till detta hör att oäkta hälften har ett mycket gediget intresse av starkvaror och att vår senaste utlandssemester, för lääääänge sen, gick till Egypten, ett muslimskt land. Mannen måttligt nöjd. Mannen återigen måttligt nöjd. Att dricka  och njuta av starkvaror som producerats i ett land där ingen får provsmaka är tydligen ingen hit, jag vet inte, är inte så kinkig heller... Fast, GT dricker jag med fördel med övervägande tonic och inte blandningen 9 delar gin 1 tonic, som de blandade på hotellet i Tunisien. Fast ryssarna å tyskarna var nöjda å glada, kan det kanske finnas ett samband?

Tydligen hade vi då, för lääänge sen, i Egypten, lovat att inte resa till fler muslimska länder. Men 20 000 spänn gjorde att vi snabbt bröt detta löfte. Tror det var rätt beslut.

Folk runt omkring oss har tydligen dålig eller ingen uppfostran, för en efter en talade de om för oss att resans mål var "det värsta de kunde tänka sig" och att "de aldrig nånsin skulle åka dit eftersom....whatever..."
Ja men tack som fan! Nåt mer upplyftande att dela med dig av? Att jag är det fulaste, näst efter ett koarsle,  du sett? Att huset vi tagit ett miljonlån för att kunna köpa liknar ett ruckel i kåkstaden du såg på bild en gång för tio år sen? Har du inget snällt å positivt att säga så HÅLL KÄFT, tack! Vad vill du att jag ska känna när du berättar för mig att de vi just lagt 30 000 kronor på är skit? Va? VA? Idiot.

Resan blev kanon. Hotellet var kanon. Rummet fräscht välstädat och helt klart över förväntan. Personalen kanon, underbara med barnen! Vädret kanon. Maten var bra och tämligen varierad. Spriten var gratis och fanns i rikliga mängder. Obegränsade faktiskt. Synd bara att den smakade så djävla illa. Att hissen hade knappar för fler våningar än byggnaden, och att vi skulle trycka på helt annan knapp än numret på vårt våningsplan, var nåt man lärde sig. Så småningom. Rumsnumret upprepade vi så ofta, vid varje beställning av dricka, mat, glass, sprit, nyckelhämtning i receptionen, att barnen i kör upprepade fajvfårfajv. Liten lärde sig säga bye bye och charmade alla. Eller så spelade de bra, uppriktigt skiter jag i vilket. Hon hade det sååå bra och blev road och underhållen, vilket naturligtvis hade vissa fördelar när samtliga måltider under två veckors tid skulle intas på restaurang. Bara det skulle faktiskt kunna få mig att tveka inför ny eventuell resa. Fast, det blir ingen på många år. Vi har fyllt vår miljöbovskvot för en lång, lång tid framåt.

Egentligen skulle det här handla om en flicka vi lärde känna på resan. Duktiga Flickan. Men, det blir en annan gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar