Jag hatar oordning. Och smuts. Klarar inte av det. Max EN dag av oordning å röra, sen får jag psykbryt. På riktigt, inte skoj. Jag fungerar inte. Obs, gäller bara hemma hos mig, INTE hos andra.
Kan göra en kopp te, hälla varmt vatten i koppen. Se en fläck på en skåplucka, börja torka, öppna skåpet, torka i, ta ut allt från skåpet, sortera, åh, smutsig disktrasa, hämta ny i skåpet, nämen...rörigt hääär inne oxå?, sortera, torka, fixa, ställa på rätt plats, å så vidare. Te? Nej, iskallt vid det här laget. Jag hamnar i städtrans. Helt sjukt, jag vet.
På nyårsdagen kom vi på att vi ville måla om i sovrummet. Igår alltså. Nyårsdagen, igår. Nu är rummet ommålat. Spacklade på nyårsdagskvällen, lämnade barnen hos svärmor i morse, åkte å köpte färg, ny gardinstång å rullgardin, hem, tömma rummet, slipa, täcka golv, ta bort socklar, tejpa lister å sånt, måla, torktid...en vända till centrum, hem igen, måla andra lagret, ta bort tejp, hem till svärmor, äta å hämta barn, hem igen, täcka av golv å plocka i ordning målargrejer, tillbaks med socklar, bära in sängar, bädda. Lite återstår men...bara EN dags oordning.
Jag är så sjuuukt effektiv.
Mission accomplished!
Sånt tar veckor här. Men bara om vi inte blandar in svärfar, för då tar det månader.
SvaraRaderaJag vill göra som du, men får liksom aldrig chansen. Jag får göra halvvägs, typ, riva ner och spackla, men när det är dags att slipa, då tillåts jag inte fortsätta och göra klart. Det är djävligt frustrerande.
Och jag är glad att läsa att du inte maskeringstejpar listerna, utan drar bort dem. Bra där!
..drar å drar... 60-talshus. SKRUVADE lister is da shit!
SvaraRadera