Om det är skitigt och stökigt hemma får jag hjärnsläpp. Då ser jag bara prylar, leksaker å skit överallt. å vet inte i vilken ände jag ska börja. Sen börjar jag nånstans i alla fall, och kommer undan för undan på fler saker som måste åtgärdas. Det kan börja med en full diskad diskmaskin, lite frukostdisk å smulor på bordet å sluta med byte av lakan, garderobssortering, vattenlåsrensning å vindsröjning. Jag blir dessutom fruktansvärt otrevlig, okontaktbar och sjukt fokuserad på mitt. Ser hela tiden nya hinder på min väg mot det rena och välstädade hemmet. Det som för mig betyder lugn och ro samt sinnesfrid.
Förra helgen undrade sambon på söndagsmorgonen vad jag ville göra. Städa å röja lite hemma. Kanske baka lite med barnen. En trevlig fixardag hemma. Så löd mitt svar.
Vad jag egentligen borde sagt, eftersom det var det jag menade, var:
Jag vill gå in i mig själv å i min egen värld. Jag vill få mitt flow, dra igenom huset som en riktig djävla orkan. Röja, rum efter rum. Plocka grejer och samla på hög. Rensa. Sortera. Fixa. Tvätta och putsa. Polera och dammsuga. I slutändan, få sinnesro.
Vad jag få glömde bort var att jag, i detta tillstånd, inte klarar av folk. JAG MÅSTE FÅ GÖRA DET SOM JAG GÖR. PÅ MITT SÄTT. UTAN STÖRANDE MOMENT, såsom två små barn, man å katt.
Jag vill inte vara så här sinnesjuk!!!
Den tänkta trevliga städdagen blev naturligtvis en riktig katastrof. Med arga vuxna å understimulerade barn. Men...det blev i alla fall rent å snyggt. Å det är ju faktiskt sånt som räknas. I förlängningen.*
*å, ja, det är ironi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar