kulturell bildning

Östasiatiska museét kl 12.42.
100 meter kö fram till ingången till de underjordiska bergrummen där teracottaarmén visas. Kl 13.02, fortfarande 100 meter kö. Som tur är finns stor snöhög som mycket effektivt underhåller uttråkad fyraåring medan kön sniglar sig fram. Kl 13.10, vi är inne. Stor, OH och jag.

Kl 13.15, dagens första "men hur...? Varför..? " Stor frågar, jag försöker tyst och diskret förklara (vill ju inte verka dum om jag säger fel, hemska tanke!) varför Kejsaren behövde ha med sig en massa gubbar i lera, varför de låg under marken, varför de inte gick sönder, varför de inte är levande, varför de hade vapen, varför vapnen inte finns kvar, varför trä förmultnar, varför några av gubbarna ser konstiga ut, varför kejsaren inte finns nu..? Försöker dessutom på eget initiativ ge barnet ett tidsperspektiv...
GF: "De här lersoldaterna är jättegamla, de gjordes för mer än TVÅ TUSEN år sen! Och man hittade dem när din morbror var en bebis. Tänk vad länge sen! "
Stor: "Jaha, varför har han en konstig hatt på sig?"
GF: "Tänk, vilken lång tid det måste ha tagit att göra alla soldaterna!"
Stor: "När ska vi fika?"

Färdiga. Kliver på bussen. Stor tittar ut genom fönstret, vinkar.
Stor: "Hej då platsen jag älskar."
GF: Menar du snöhögen?"
Stor: belåtet leende "JA!"