Min förstfödda dotter var ett riktigt A-barn.
Skäms inte för att säga det. Hon var otroligt lätt att ha att göra med. Vi kom hem från bb, hon ammade två gånger om natten i ungefär två veckor. Sen fick hon sova i sin spjälsäng, ammade (egentligen är det väl mamman som ammar å barnet som diar, va?) en gång per natt och från ca 6 veckors ålder sov hon nätterna igenom, utan mat. I egen säng. Fy fan vad jag var bortskämd. Och fy fan vad jag var stolt. Jag var ju den perfekta mamman. Mitt barn följde helt den plan jag stakat ut, hon sov i egen säng å hela nätterna. Fy fan vad jag var naiv.
Min älskade Liten skulle naturligtvis, eftersom hon hade den perfekta mamman, bli exakt som sin storasyster. Mmm. Visst.
I helvete heller.
Så djävla naiv.
Nu vet jag bättre. Och sover fan så mycket sämre. Å eftersom det sägs att sömnbrist påverkar intelligensen negativt så vill jag mena att jag ligger på plus minus noll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar