Man träffar nån gammal bekant, eller nån man kanske jobbat med, ett litet tag, för länge sen. Nån som man egentligen inte har särkild lust att träffa.
...jag har ett par såna bekanta. En åker jag buss med flera gånger i veckan å nu har det förut så artiga småpratet minimerats till ett stort intet. Vi ser inte ens på varandra. Låter det som att Glitterflickan är en hemsk person? För så gör man väl inte? Bara låtsas som att man inte ser den andra personen..?
Nej, så göööör man inte.
Ja, men vafaan. Fatta. Vi jobbade ihop i ett par veckor för fyra år sedan. Hon jobbar nu en bit ifrån min arbetsplats och åker samma bussar. Vi har inget gemensamt mer än ett par veckors arbete. Jag har två barn under 5 år hemma. Igen: jag har två barn under 5 år hemma. Min restid är min enda egentid utan måsten. Den vill jag fan inte ödsla på tomt kallprat. Jag tänker fortsätta låtsas som ingenting, det är min rättighet. Å jag tänker inte ens ha dåligt samvete för det. Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar