ser mörkt ut på jobbet...

Hm.

Fin-kollegan skulle enligt plan varit tillbaka i tjänst under veckan som gick. Så blev inte fallet, sex veckors sjukskrivning utökades till åtta, med informationen att "mer än tolv veckor ska det inte ta". Så i västa fall är jag fast i helvetet på jorden utan några som helst ljusglimtar fram till april. Det enda som hållt mig uppe under dessa gångna veckor var just vetskapen om att min miserabla tillvaro efter sex veckor skulle åtminstone bli uthärdlig. Nu...finns mest bara tomhet. Å läskiga blackoutsymtom, yrsel och overklighetskänslor (möjligen underlag för sjukskrivning..?)

Sex veckor av tidiga morgnar. Morgnar då jag känt efter, mycket, mycket noga och hoppats att nåt litet sjukdomssymptom dykt upp under natten. Inte då. Och med karensdagens inkomstförlust är det ändå ingen hållbar lösning. Eller, ja, det är det väl inte oavsett...

Fan. Djävla skit och kukhelvetesförbannadedjävlaskitmännscha!