FINA kollegor

Ja, jag vet. Jag klagar mycket. Å med all rätt. Om sina kollegor kan man tycka mycket. Att de pratar för mycket (annat inlägg, annan dag, lovar!), jobbar för lite eller luktar illa, för att nämna några exempel. I förmiddags hörde jag i alla fall av en av kollegorna som gjorde stan lite farligare efter middagen i fredags. Naturligtvis förhörde jag mig om min lilla unga vän som tittade lite väl djupt i glaset under kvällens middag.

Fick då höra att hon hade blivit övertalad att inte följa med i taxin eftersom hon var för ung för att komma in på det ställe dit de andra var på väg. Jaha? Så bra, tänkte jag först. Sen tänkte jag ytterligare ett steg. MEN VAFAAN? Åkte tanterna ifrån lilljäntan å partade vidare? Utan att kolla att hon faktiskt kom hem?

Nä, jag vet inte jag... Kanske är det jag som överdrivit hennes berusningsgrad, vem vet? Det var ju ändå rätt länge sen jag lirade i hennes division, om man så säger. Det kanske är normalt att vara totalt hämnings- och omdömeslös och vingla runt som bambi på hal is medan man vrålar och blåser rök i ansiktet på glitterflickor... Eller är jag överdrivet orolig? Hon borde väl ändå kunna ta hand om sig själv..?

Men, nej! Jag tycker fan inte det. Nåt djävla ansvar anser jag att man har som medmänniska, kollega och vän.

Kanske var det nån som stoppade in henne i en taxi hem? Eller såg till att pojkvännen kom förbi och hämtade henne. Eller så partade hon vidare på egen hand. Jag vet helt enkelt inte.

FINA kollegor. Jag hoppas att jag har fina kollegor.