Hade glömt hur djävla häftigt det är när barn närmar sig tvåårsåldern och börjar prata. På riktigt. Så mycket klokt, roligt, intressant, spännande, härligt, lustigt, komiskt, ilsket, sorgset som kan komma ut med bara ett, två , tre eller möjligen fyra eller kanske till och med fem ord. Å lite minspel på det...
...hon förvånar mig dagligen. Å jag får nu äntligen del av hennes inre liv å tankar. Min dotter. Fin-Liten.
Å andra sidan...Stor tar snart livet av mig eftersom även hon en gång började prata och sen aldrig fann något syfte med att sluta. Nånsin. Men, men...det är smällar man får ta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar