På alla arbetslpatser finns det olika typer av människor. Vissa är riktigt bra på det de gör och får min respekt. Andra är riktigt bra på det de gör och besitter kvalitativ social kompetens. De får utöver min respekt även min vänskap. En sån som tillhör den första gruppen är ....vi kan kalla henne...Maja. Maja är kring 40+. Hon har två tonårsbarn och man, bil, lägenhet. Tränar spinning. På Friskis&Svettis. Hon är ruskigt effektiv på jobbet, får saker gjorda och med gott resultat. Hon arbetar i ett mycket respekterat team där många av oss andra gärna hämtar goda råd och nya idéer. På alla sätt är hon kompetent. Hon vet vad hon sysslar med, gör det väl, maskar aldrig, ställer upp och pratar sällan eller aldrig illa om andra...en riktigt bra kollega med andra ord.
Men kvinnan har en stooor brist. Hon vet faan inte hur man håller käft. Munnen går i ett. Missförstå mig inte, jag trivs väldeliga med såna som pratar, men då ska de ha nåt att säga. Nåt av intresse, nåt underfundigt, roligt eller tråkigt, men något som intresserar andra än... ja, vem är egentligen intresserad av pladder?
För mig har det gått så långt att jag i största möjliga mån undviker lunchrummet när hon är där. I ett vanligt samtal tar hon över och hela rasten går då åt till att lyssna på hennes utläggningar om tvättstugor eller barnens träningar å matcher... Hon maler och maler, en enkel berättelse om vad hon åt till middag blir till ett halvtimmes epos, där hela hennes veckomatsedel, schemat för nästa veckas aktiviteter, mannens firmafest å barnens pojkvänners tandborstningsrutiner vävs in. Med andra ord, rätt ointressant för oss som...inte bryr oss. Samma sak är det på möten. Hon saknar förmågan att generalisera (oh, så lycklig jag blev när jag kom på att det är därför hon beter sig som hon gör..) och måste alltid förklara sin ståndpunkt med hjälp av tre verkliga scenarier som spelas upp med både gester och ljudeffekter. Själv blir jag bara trött. Ska verkligen tio minuter av mötet gå åt varje gång hon får ordet?
Men...rasterna är ändå värst, för då det är min tid hon stjäl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar